Produced by Martin Ågren, Tapio Riikonen and PG Distributed Proofreaders
Albert Bonniers Förlag, Stockholm, 1902.
För mer än hundra år sedan blef en bonde ägare till herresätet Ryd.Denne Nils Troelsson skall ha varit en dugande man. Han hade vid unga åräktat en torparedotter från Finnbygden och som följd af sitt missgifteråkat i delo med sin släkt, därför kom han att odla utsocknes jord; menhan hade lyckan med sig, hans kvinna födde honom åtta barn, och medhårdt arbete och klok förtänksamhet grundlade han välstånd åt dem alla.
Äldste sonen Troels löste till sig gården och tog fatt där fadernslutat. Moar och hult blefvo till åkrar under hans händer, stenar tillbröd, trä till guld. Han tog namn efter sin mors hembygd, kallade sigpatron Finne till Ryd och var en verklig herreman, med stort anseendeför rikedom och gudsfruktan.
Vid fyllda fyrtio år gifte han sig med en stiftsjungfru, hvars blåa ochfrusna blod han icke synes ha varit man till att tina. Hon gaf sittja-ord i hastigt mod och följde honom till altaret på trots mot sinböjelse för en friherre, som icke haft mod att binda sig vid henne, dåhon var fattig, fast han senare icke saknade mod att kränka henne med enbekännelse om sin kärlek. Detta tilldrog sig i hennes eget hem på Ryd,tre månader efter bröllopet, en dag då luften var kväfvande het ochjasminerna doftade bedöfvande. Fönstren stodo öppna till förmaket, därhennes nåd mottog sin gäst, och trädgårdsmästaren, som sysslade irosenlandet där nedanför, hörde hans lidelsefulla tal — — Det dröjdeicke länge, innan han åter red bort från Ryd. Hennes nåd skall då hahetsat hundarna efter sin ungdoms älskade.
Till sin make nämnde hon ingenting härom, men allt från den dagen vardet som om hon fått ovilja för honom. Hon undandrog sig hans smekningar.
Troels Finne var en okonstlad natur utan hum om den högre analysen. Förhonom hade lifvet dittills varit ett enkelt räknestycke, hvars facit hanfunnit utan svårighet. Också på känslolifvets område höll han siguteslutande till quatuor species. Skriften lärde att en hustru skallvara sin man underdånig; och där fanns intet undantag för det blåblodet. Då hans hustru icke dess mindre envist undandrog sig alla kraf,som han ställde på hennes person, sökte han i Guds namn tilltvinga sigsin rätt; därvid kom det till ett våldsamt uppträde, och hon slog honomtill nödvärn.
Då förstod han, att här var olycka på färde och vände sig både tillpräst och läkare med bön om råd. Prosten manade honom, att med kristligttålamod bära den pröfning, Försynen pålagt honom, då segerns krona utantvifvel skulle komma honom till del i ett annat lif; men doktorn gafhopp om, att segerns krona skulle tillfalla honom redan här på jorden,kanske snart nog, eftersom hennes nåds sinnesretlighet utan tvifvelberodde på vissa omständigheter…
Nyheten öfverraskade Troels Finne så mycket mer, som han strax antog,att den eljes glädjande tilldragelsen skulle vara helt nära förestående,och på detta antagande grundade en beräkning, hvars facit han iförolämpande ton delgaf sin hustru. Hon blef mycket blek, men försvaradesig icke.
Tidpunkten för barnets födelse godtgjorde till fullo, att räknestycketvar falskt i grunden, men därmed förändrades ingenting i förhållandetmellan makarna. Hennes nåd synes icke ens ha känt någon glädje af attbli mor, och Troels Finne friade allt sedan förgäfves till sin egenhustru.
Han förstod aldrig anle